"Väggen" av Marlen Haushofer

En bok som man återkommer till i tankarna lång tid efter att man avslutat den. Det är en sådan bok "Väggen" är. Den lämnar en fundersam, förundrad, påverkad.

Trots att jag brukade hävda när jag läste litteraturvetenskap, att det biografiska hos författaren inte var intressant när jag läser en bok, så får jag säga att det gäller inte denna. En bok som handlar i så hög grad om ensamhet och hur man hanterar den, om avskildhet, får en att undra vad för sorts liv Marlen Haushofer levde.

Boken handlar om en kvinna, änka med två vuxna barn, som åker med goda vänner ut på landet till deras jaktstuga i Alperna. Väl ditkomna går de goda vännerna ner till byn på en promenad och lämnar bokens jagberättare i stugan med deras hund.

De kommer inte tillbaka och när kvinnan nästa dag ska ut och leta efter dem med hunden, stöter hon helt plötsligt mot en genomskinlig vägg i skogen. Den går inte att ta sig igenom. På andra sidan ser hon genom kikaren andra byar, på något ställe människor som liksom stelnat, kanske frusna i ett dödsögonblick.

Efter den initiala fasan och rädslan tar sig kvinnan an sitt överlevande. Det handlar om att hitta mat, hålla värme. Men det handlar också om att hantera ensamheten och de tankar som dyker upp. Hon bygger upp en stark närhet till sina djur (det visar sig att det finns några djur till). Framför allt får hon en viktig kontakt i hunden, Lo. De talar till varandra, hon i ord, hunden med blickar och annat som hundar gör. Genom sitt ansvar för djuren och genom att ha dessa varelser som är beroende av henne finner hon en mening.

Märkligt nog gör hon inga försök att ta sig därifrån. Hon verkar heller inte vänta med någon desperation på räddning. Hon gör sig ett liv i denna tillvaro och förändras med den.

Det är en sällsam berättelse. Man kan inte låta bli att undra hur Marlen Haushofer levt sitt liv (hon var 48 när boken kom ut, två år före hennes död i skelettcancer). Hon var gift med en man som hon lämnade och återvände till och hade med honom två söner. Mina spekulationer kring författarinnan får mig och undra, när jag läser denna bok om en ensam kvinna som lever ett på vissa sätt djupt meningsfullt liv, om hon kände att livet trots allt kan vara bättre i ensamhet än i dålig tvåsamhet och att man kanske då kan växa till något man inte anade att man hade inom sig.

Hon ska ha tillbringat ett halvår i obligatoriskt arbetsläger under nazisterna. Kanske är det denna erfarenhet som lärt henne, så som hon förmedlar det via jaget i boken, hur man hanterar ensamhet. Men kanske också något om vad som händer med ens inre.

Historien berättas lågmält och enkelt och handlar i huvudsak om hur hon klarar av de två och ett halvt år som hon nedtecknar berättelsen kring, fram till det överrumplande slutet som lämnar läsaren med många tankar.

Kanske handlar denna bok om det goda hos människan och det onda. Kanske handlar den om hur vi använder våra minnen. Kanske om att ensam faktiskt är oerhört stark. Vad är livets mening? Det finns många läsningar. Jag rekommenderar erfarenheten av att ha läst denna mycket speciella bok som är i en klass för sig.