”Redemption Falls” av Joseph O’Connor

Eftersom jag läste O’Connors roman ”Star of the Sea” för några år sedan med stor förtjusning och fascination, drog jag snabbt iväg till bokhandeln för att inhandla den fristående uppföljaren, "Redemption Falls" när jag såg en mycket positiv recension av boken i Sydsvenskan.

”Star of the Sea” var en riktigt bra roman med stor berättarglädje och episk bredd. Detsamma gäller för denna roman, fast med ingredienser som gör att upplevelsen denna gång känns djupare och mer minnesvärd (eventuellt beroende på min vid läsningen förestående resa till USA).

För ”Redemption Falls” ger den som är intresserad av amerikansk historia (i denna bok perioden kring inbördeskriget på 1860-talet) verkligen något att tänka på. Här beskrivs ett laglöst samhälle där den enskilde får skapa sin egen lycka (inte helt olikt situationen i dagens USA) och en enskild person kan upphöjas och hyllas gudalikt (även här finns paralleller till dagens situation).

Men berättelsen bjuder på många olika typer av personporträtt. Att man valt att kalla boken Guvernörens hustru i den svenska översättningen är helt obegripligt eftersom denna bara är en i en handfull viktiga personer, där inte minst guvernören O’Keefe själv (över det som kallas The Mountain Territory vid denna tidpunkt) är en viktig gestalt men även en 16-årig flicka vid namn Eliza Mooney vars sökande efter sin lillebror går som en röd tråd genom boken.

Detta sökande får oss att följa den unga flickan, snart offer för förråande omständigheter, på en sorts road-roman, som många gånger får mig att associera till Cormac McCarthys ”The Road”, men kanske ännu mer till hans ”Blood Meridian”.
Boken är helt modernt berättad med hjälp av allehanda sorters texter – förutom det mer traditionella narrativet har vi brev, polisrapporter, dikter, sånger, efterlyst-affischer. Och så vidare.

Till en början känns boken lätt att läsa (jag läser den på engelska) och mycket spännande. Perioden är så intressant historiskt sätt och O’Connor lyckas, precis som i ”Star of the Sea”, förmedla en känsla av hur det var för de fattiga irländare som kom till USA med så stora förväntningar. Dessa förväntningar kom oftast på skam i ett samhälle som var segregerat (under denna tid mellan nord- och sydstatspolitiken) men också så våldsamt. Han lyckas tack och lov, lika väl förmedla den enskildes godhet och ibland överraskande vilja att offra sig.

Efterhand, när jag har kommit in ett hundratal sidor i den drygt 450 sidor långa boken, känns det dock tungläst, delvis på grund av språket som beskriver företeelser från en svunnen tid, men också för att O’Connor drar igång så många berättartrådar parallellt. Ett tag är jag riktigt trött på boken.

Men den suger tag i mig igen när han lyckas knyta ihop det hela – i en intervju i The Guardian påstår han att han gör detta just för att det inte ska bli så enkelt och lättsamt, jag är inte säker på att det för den skull är helt lyckat. Att han drar in mig igen i boken är snarare, tror jag, för att han verkligen lyckas förmedla en stämning av både anarki, våld och samtidigt kärlek och förtröstan och sådana paradoxer älskar jag. Det är skickligt gjort.

När jag under Amerikaresan funderar över det märkliga land vi besöker, kommer ”Redemption Falls” för mig många gånger
Det är en spännande bok, på många vis en klassisk roman i Dickens anda med cliffhangers i så måtto att boken är skriven på ett sätt som får en mycket intresserad av fortsättningen på berättelsen. Jag skulle nog valt, även om det känns surt att säga det, att läsa den på svenska om jag hade vetat hur boken är knölig i början – en viss språkförbistringen addade (som man säger) till känslan av initial frustration.

Men jag tycker att romanen helt klart tar sig efterhand och man kan se fram emot ett mycket lyckat slut. Dessutom, som sagt, är man intresserad av amerikansk historia, och som jag, gillar att lära sig om historien via fiktionen, så är detta en bok helt klart värd att läsa. Jag kallar den en riktigt good read och jag tycker det är dags att sluta skriva om O’Connor som Sineads bror. Han är verkligen något i sin egen kraft.